Hångel i ritblocket.

Det blir sådär när man fotar och lägger in men har inte tillgång till scanner på två veckor så tänkte det var roligare att visa. Ser ni att jag tappade pennan där i hörnet eller? Haha.

Slottsskogen.

Jag och Saga gav oss ut på den kallaste promenaden i år. Djuren i Slottskogen såg också kalla ut.

 

 

 

I proclaim the reason why I'll have to fly.

Jag kan få lite ryck angående bloggandet. Tycka gamla inlägg är lite pinsamma och vilja ta bort dem och sådär. Men jag har kommit fram till att egentligen spelar det inte så stor roll. Det är inte särskilt många som läser, och det är på samma sätt som min dagbok en snutt av hur man var just då. Plus en några ord på blogg, vad gör det om hundra år?

Jag vill rita hela dagen.

Dom där jag kommer från.

 

livet livet LIVET LIVET

(Jag är himla glad och nöjd. Allt är fint).

Heart

En av mina favoritälskade människor sitter brevid mig och snusar och spelar xbox. Att trivas så bra ihop, att du passar mig så otroligt bra, att vi är varandras.

I psykologin fick vi lära oss att man inte kan ändra personlighet föränn man kommer till en ny plats. Ibland tror jag det är sant. På gott och ont. Folk som känner en och har kännt en länge har starka bilder av en, som sitter hårt. Vissa är bra såklart och det kan vara väldigt skönt att luta sig tillbaka mot någon som vet hur man funkar ibland, som bara direkt fattar.

Men samtidigt kan det vara så störande. Vissa kan jag förlåta helt, till exempel min mormor, hon kommer alltid se mig som Lilla Mia tror jag (och så vill jag till och med att det ska vara). Men ibland blir jag helt tokig på det, det känns som det spelar ingen roll hur mycket man än växer och förändras, hur mycket mer man än klarar så kommer man alltid ses på ett visst sätt.

Jättebra på vardag.

Jag är så himla less på alla bloggar. Skrytbloggar, hej-jag-måste-visa-upp-mitt-häftiga-roliga-liv. Vinkvälla mig hit och häftiga grejer dit. Kan man inte bara säga att man träffade sin kompis eller gick på stan? Måste allt framställas så fancy? Skulle snarare säga att jag vardagsbloggar. Jag älskar faktiskt min vardag.
   Idag har jag fikat med Julia, köpt en skjorta, tränat, målat klart sovrummet, lagat mat, tvättat, diskat, vikt in tvätt, gjort matlådor. Känner mig som superwoman. Vardagssuperwoman. Imorgon ska vi på fältstudiebesök, ska bli superintressant.
   Dagens ilands: min iphonekamera är repad, så bilderna blir rätt suddiga. Jaja.

Djur på savannen.

Löv som ramlar ner på marken, lycklig när solen skiner vissa dagar. Försöker fortfarande lära mig och sluta känna mig lost i skolan, men det går bra. Det är roligt och fina människor. Jag tycker om att utmanas, lära mig saker och framförallt känna att det här är något roligt, vettigt och leder till något jag vill bli.
Just nu håller jag på och tragglar mig igenom "Etik i arbete med människor", får mer eller mindre tvinga mig till att bara sitt ner, läs. Inte dator, tv, mobil. Linnéa var här och pluggade förut med, så vi kunde tvinga varandra haha. Det är skönt att ha någon att ta pauser med och äta några godisar mellan kapitlen. Om någon timma ska jag iväg och pumpa min body med Ina, det ska bli skönt och kul. Har inte tränat sen juni kanske? När det var Djungelboken så tog det upp så mycket, plus det var väldigt jobbigt att apa omkring på huk och sen var det liksom... sommar. Men jag tycker om att träna, det är skönt att ha det som motvikt till att läsa och använda hjärnan. Om jag hade varit ett djur på savannen hade jag sprungit 400 mil istället. Eller eh, Linnéa sa det var 70 till... var det Hamburg? Kanske inte 400 då.

Åh vad fin och mysig. Varför målar jag inte mer djur? Den har jag inte målat iallafall. Min fina förkyldning som varit på g har nu slagit till ordentligt. Ska stanna i sängen+soffan idag. Så jobbigt att man inte kan andas när man äter. Tur man har en pojkvän som kan ta hand om en ikväll.
Är så glad vi har börjat med teaterprojektet nu. Vi ska spela Sårskorpor av Maria Blom i vinter. Superroligt och alla i ensemblen verkade trevliga och duktiga skådespelare. Så fantastiskt roligt. Kärlek på det!
Har haft första föreläsning och seminarie i skolan nu, jag tycker verkligen det redan är superintressant. Älskade första föreläsningen. Mvh Nörden. Klart det kommer komma moment jag inte gillar men det gör det ju alltid.

Har varit och skrivit in mig nu. Så nu är jag officiellt antagen och inne på Socionomprogrammet på GU. Jag var jättenervös innan, förstår inte varför dom har sånt gammaldags system? Förstår inte riktigt varför man måste verkligen gå dit, och skriva in sig, just vid då och visa leg osv. för att få sin plats. Men det är väl bra att samla alla studenter eller något, antar jag. Skönt att det är klart iallafall.
Det verkade jättebra, fick massa papper, fick fika, prata med snälla människor och snälla faddrar. Skönt. Sen sprang jag på Mimmi på stan och blev jätteglad, det var en fin bonus.
Ikväll blir det ingen impro för jag är alldeles för snorig och hängig, bättre att gå på bio. Då sitter man iallafall still. Kommer säkert grina ihjäl mig för den verkar jättesorglig.

Jag var bara inte gjord för dessa dar.

För första gången någonsin så längtar jag till hösten. Om sommaren ändå bara ska regna kan det väl lika gärna vara höst. Kängor, tjock halsduk, gula löv, skolstart, föreläsningar, krispig luft. Sen känns det superkul med börja plugga, ("på riktigt" och inte bara kurser. Att det är en utbildning som ger något, man blir något. Och ha något att bita i. Det här ska vara i några år, inte hej fem månader och sen adjöken adjö. Och det låter superintressant) och jag längtar så tills teaterprojektet börjar. Gud vad jag ser fram emot det. Hur mycket som helst.
Har ett halvt körkort nu. Känns bra. Om några veckor har jag ett helt.

Glad för pappa hjälpt mig damma ur min kamera. Tråkigt med damm innanför objektivet, så alla bilder blir fläckiga. Är just nu i Borlänge hos mormor. Älskar dalmål. Så skönt att vara klar med teorin, för även om man inte pluggade jämt så känns det ändå som man "borde". Eller man har alltid det över sig, även om man är ledig eller tar ledigt från det. Det jag borde nu är verkligen ingenting! Äta en bulle eller två. Läsa Harry Potter och skriva dagbok. Gå ut och fota en sväng. Så inte så ansträngande. Åh vad jag vill ha ett stativ förresten!

Det verkligen ösregnar utanför. Himlen har öppnats och allt bara väller ner. Åskade som attan också, känns ovant i stan. Rätt mysigt med regn. Sitter med öppet fönster och skriver dagbok.
Det känns som det händer så mycket hela tiden, samtidigt som inget händer alls. Händer väl i mig, antar jag. Som min vän sa, att berätta för någon att man lär sig säga nej kanske inte är så stor grej för någon annan, men stor för en självt.
Snart händer det på riktigt massor med grejer. Uppkörning, inskrivning, skolstart. Tur det inte händer så mycket idag då. Förutom ösregn och åska.

Mina mästerverk.

Jag kommer ofta och nästan alltid ihåg vad jag drömmer. Ett tag skrev jag drömdagbok bara för det är så roligt och hysteriska saker alltid. Och ju mer man grejar med det, desto mer kommer man ihåg. Har jag både fått lära mig, och upplevt själv.
När jag var på Kanarieöarna drömde jag att Simon visade mig ett youtubeklipp med en låt (antagligen för vi pratade om Getings unt bajs häromdagen) som bara var en mening om och om igen på repeat. Något om en knight nånting.
Inatt drömde jag att jag var med i en uppsättning. Det var världens konstigaste, vi var i Borås och skulle till Tåget, och Mimmi var med så jag var glad, och en kille från min japanska jag kände lite var också med. Men själva pjäsen var verkligen hur kass som helst. Vi var verkligen för många personer, och det handlade typ om djur, och nån magi? och sen någon sång? och jag hade inte ens fått ett vettigt manus och allt var bara jäääättekonstigt. Men ja, synd att jag inte kommer ihåg det här mer när jag vaknade. Om jag kom ihåg låten och pjäsen hade jag kunnat skriva ner dom och göra mästerverk.

Sov gott.

Man kunde ju önska du bara åkt iväg en sväng med tåget istället.

Vila i frid.

Ledsen. Ledsamt. Tomt och sorgligt. Fina älskade vän, hoppas du har det bra nu. Livet har sin gång och det är orättvist och svårt att förstå. Jag kommer att sakna dig lilla farmor. Orättvist och hårt att man inte får mer tid. På ett sätt känns det som jag aldrig kommer fatta nånting. Men under tiden finns det tårar att gråta, blåbär att plocka, famnar att krama. Ont gör det, iallafall.

Idag fyller Harry Potter år.

Lägesrapport: Jag har fått två myggbett på benen, från promenader vid sjö. Är helt insnöad på Super Mario Lost Levels för tillfället. Läser krönikor av Mia Skäringer och tycker det är synd att hon är utbränd och inte bloggar. Hon är så fin. Hennes show som jag såg med mamma var helt fantastisk. Sorglig och fin och hemsk och rolig på samma gång. Lite som manuset jag fick på posten häromdagen. Jag har handlat och fikat för alldeles för mycket pengar. Och hånglat massor.
Är även glad för att jag fick målarhjälp häromdagen! Mitt kök börjar bli asfint och fräscht, nytt kylskåp och vita väggar. Där ska bakas blåbärsmuffins imorgon! Slut.

My personal fortress of solitude.

Jag är hemma själv i min lägenhet för första gången på jättelänge. Äter köttfärssås och kollar top model. Det är ganska mysigt men hemskt ovant, jag har ju flängt runt hela sommaren, sovit på kanarieöarna eller knötts med David i hans 90säng. Skönt med min köttfärssås, min tv, min säng. Landa, andas. Hinna bara vara ensam ett slag.

För övrigt blir så otroligt less på vissa relationer som är ojämna, där den ene bara tar och den andre bara ger och ger. Fast för vissa människor är man bara expert på att ge tusen chanser. Ska lära mig att inte bry mig så mycket. Lägga energin på de som faktiskt ger och tar. Nu ska jag iallafall ta - en macka.

Angående bilar.

Jag kör bil och svär och kör lite till. Jag vill och jag kan ju. Iallafall när jag kör framåt. Varför ska det vara så svårt att backa och köra i små ställen undrar jag. Skitsvårt att ha bra självförtroende när det känns skitsvårt att backa. Jag vill så gärna klara det. Ska plocka en liter blåbär nu och sen övningsköra mig hem till två av mina favvokillar och tröstspela Super Mario hela kvällen.
Mvh emo_girl_som_tycker_synd_om_sig_själv90@uschmail.se