tisdag 2 augusti 2011

Vila i frid.

Ledsen. Ledsamt. Tomt och sorgligt. Fina älskade vän, hoppas du har det bra nu. Livet har sin gång och det är orättvist och svårt att förstå. Jag kommer att sakna dig lilla farmor. Orättvist och hårt att man inte får mer tid. På ett sätt känns det som jag aldrig kommer fatta nånting. Men under tiden finns det tårar att gråta, blåbär att plocka, famnar att krama. Ont gör det, iallafall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar