Har varit och skrivit in mig nu. Så nu är jag officiellt antagen och inne på Socionomprogrammet på GU. Jag var jättenervös innan, förstår inte varför dom har sånt gammaldags system? Förstår inte riktigt varför man måste verkligen gå dit, och skriva in sig, just vid då och visa leg osv. för att få sin plats. Men det är väl bra att samla alla studenter eller något, antar jag. Skönt att det är klart iallafall.
Det verkade jättebra, fick massa papper, fick fika, prata med snälla människor och snälla faddrar. Skönt. Sen sprang jag på Mimmi på stan och blev jätteglad, det var en fin bonus.
Ikväll blir det ingen impro för jag är alldeles för snorig och hängig, bättre att gå på bio. Då sitter man iallafall still. Kommer säkert grina ihjäl mig för den verkar jättesorglig.

Jag var bara inte gjord för dessa dar.

För första gången någonsin så längtar jag till hösten. Om sommaren ändå bara ska regna kan det väl lika gärna vara höst. Kängor, tjock halsduk, gula löv, skolstart, föreläsningar, krispig luft. Sen känns det superkul med börja plugga, ("på riktigt" och inte bara kurser. Att det är en utbildning som ger något, man blir något. Och ha något att bita i. Det här ska vara i några år, inte hej fem månader och sen adjöken adjö. Och det låter superintressant) och jag längtar så tills teaterprojektet börjar. Gud vad jag ser fram emot det. Hur mycket som helst.
Har ett halvt körkort nu. Känns bra. Om några veckor har jag ett helt.

Glad för pappa hjälpt mig damma ur min kamera. Tråkigt med damm innanför objektivet, så alla bilder blir fläckiga. Är just nu i Borlänge hos mormor. Älskar dalmål. Så skönt att vara klar med teorin, för även om man inte pluggade jämt så känns det ändå som man "borde". Eller man har alltid det över sig, även om man är ledig eller tar ledigt från det. Det jag borde nu är verkligen ingenting! Äta en bulle eller två. Läsa Harry Potter och skriva dagbok. Gå ut och fota en sväng. Så inte så ansträngande. Åh vad jag vill ha ett stativ förresten!

Det verkligen ösregnar utanför. Himlen har öppnats och allt bara väller ner. Åskade som attan också, känns ovant i stan. Rätt mysigt med regn. Sitter med öppet fönster och skriver dagbok.
Det känns som det händer så mycket hela tiden, samtidigt som inget händer alls. Händer väl i mig, antar jag. Som min vän sa, att berätta för någon att man lär sig säga nej kanske inte är så stor grej för någon annan, men stor för en självt.
Snart händer det på riktigt massor med grejer. Uppkörning, inskrivning, skolstart. Tur det inte händer så mycket idag då. Förutom ösregn och åska.

Mina mästerverk.

Jag kommer ofta och nästan alltid ihåg vad jag drömmer. Ett tag skrev jag drömdagbok bara för det är så roligt och hysteriska saker alltid. Och ju mer man grejar med det, desto mer kommer man ihåg. Har jag både fått lära mig, och upplevt själv.
När jag var på Kanarieöarna drömde jag att Simon visade mig ett youtubeklipp med en låt (antagligen för vi pratade om Getings unt bajs häromdagen) som bara var en mening om och om igen på repeat. Något om en knight nånting.
Inatt drömde jag att jag var med i en uppsättning. Det var världens konstigaste, vi var i Borås och skulle till Tåget, och Mimmi var med så jag var glad, och en kille från min japanska jag kände lite var också med. Men själva pjäsen var verkligen hur kass som helst. Vi var verkligen för många personer, och det handlade typ om djur, och nån magi? och sen någon sång? och jag hade inte ens fått ett vettigt manus och allt var bara jäääättekonstigt. Men ja, synd att jag inte kommer ihåg det här mer när jag vaknade. Om jag kom ihåg låten och pjäsen hade jag kunnat skriva ner dom och göra mästerverk.

Sov gott.

Man kunde ju önska du bara åkt iväg en sväng med tåget istället.

Vila i frid.

Ledsen. Ledsamt. Tomt och sorgligt. Fina älskade vän, hoppas du har det bra nu. Livet har sin gång och det är orättvist och svårt att förstå. Jag kommer att sakna dig lilla farmor. Orättvist och hårt att man inte får mer tid. På ett sätt känns det som jag aldrig kommer fatta nånting. Men under tiden finns det tårar att gråta, blåbär att plocka, famnar att krama. Ont gör det, iallafall.