Idag fyller Harry Potter år.

Lägesrapport: Jag har fått två myggbett på benen, från promenader vid sjö. Är helt insnöad på Super Mario Lost Levels för tillfället. Läser krönikor av Mia Skäringer och tycker det är synd att hon är utbränd och inte bloggar. Hon är så fin. Hennes show som jag såg med mamma var helt fantastisk. Sorglig och fin och hemsk och rolig på samma gång. Lite som manuset jag fick på posten häromdagen. Jag har handlat och fikat för alldeles för mycket pengar. Och hånglat massor.
Är även glad för att jag fick målarhjälp häromdagen! Mitt kök börjar bli asfint och fräscht, nytt kylskåp och vita väggar. Där ska bakas blåbärsmuffins imorgon! Slut.

My personal fortress of solitude.

Jag är hemma själv i min lägenhet för första gången på jättelänge. Äter köttfärssås och kollar top model. Det är ganska mysigt men hemskt ovant, jag har ju flängt runt hela sommaren, sovit på kanarieöarna eller knötts med David i hans 90säng. Skönt med min köttfärssås, min tv, min säng. Landa, andas. Hinna bara vara ensam ett slag.

För övrigt blir så otroligt less på vissa relationer som är ojämna, där den ene bara tar och den andre bara ger och ger. Fast för vissa människor är man bara expert på att ge tusen chanser. Ska lära mig att inte bry mig så mycket. Lägga energin på de som faktiskt ger och tar. Nu ska jag iallafall ta - en macka.

Angående bilar.

Jag kör bil och svär och kör lite till. Jag vill och jag kan ju. Iallafall när jag kör framåt. Varför ska det vara så svårt att backa och köra i små ställen undrar jag. Skitsvårt att ha bra självförtroende när det känns skitsvårt att backa. Jag vill så gärna klara det. Ska plocka en liter blåbär nu och sen övningsköra mig hem till två av mina favvokillar och tröstspela Super Mario hela kvällen.
Mvh emo_girl_som_tycker_synd_om_sig_själv90@uschmail.se

Mitt hår har blivit väldigt blondt. Mina ben är bruna. Jag är hemma igen och tar det mest lugnt, träffar fina människor. Och övningskör som en idiot. Vill så gärna att det ska gå bra, vill ha det där jävla körkortet snart. Jag kan faktiskt. Imorgon ska jag få ett nytt kylskåp.

Tvätta, diska, hitta solkräm, ska man ta med systemkameran eller inte? Passet också. Igår var sista föreställningen. Så himla fint. Det var jättemycket folk, dubbla rader som satt framför läktaren. Sen säga kram och hejdå, vi ses igen snart och buss hem till min favoritkille. Som jag inte kommer träffa på två veckor. Istället familj, aioli, soligt och varmt som attan, vitlöksbröd, hav och strand.

En liten hobby jag har.

Varför är det så svårt att gå och lägga sig ibland bara? Min säng är ju det skönaste som finns, och egentligen gör jag inget vettigt. Överhuvudtaget. Jag vet inte ens om jag har så kul, men har fastnat vid tangentbordet och dragits in facebooks eviga runtklickande. Jaja.

Igen det där med roligt.

Jag har verkligen så himla roligt just nu. Och är så himla glad. Det händer så mycket och teatern har tagit en så mycket större plats än vad jag fattade att den skulle göra. Jag har djupdykt rakt in i uppvärmning, sminkning, kolla så all rekvisita är med, bära upp lådan och sen kör vi. Och allt häng innan och efter. Babbel och skratt. Avsminkning, klädbyte, äta en macka kanske. Argh, det är så fint och bra, men jag kan inte riktigt förklara för någon annan, riktigt riktigt.

I höst kändes allt som en av de värsta gångerna någonsin, och nu känns det som något av det bästa jag varit med om. Spännande att man kan få både och, på bara ett halvår. Och det är mer än teatern som är så bra just nu, men det är det vi gör varje dag.